Manfred Gerstenfeld intervjuar Raphael Israeli, 7 mars, 2017.
Raphael Israeli är professor emeritus i islamisk-, kinesisk- och Mellanösternhistoria på Hebrew University. Han har författat över 50 böcker inklusive Blood Libel and Its Derivatives: The Scourge of Antisemitism and Poison: Modern Manifestations of a Blood Libel.
”I den arabiska politiska världen används klassiska extremantisemitiska motiv som politiska verktyg. Dessa förtal har sitt ursprung i många länder, kommer till och med från intellektuella och dyker upp i ledande media. Ett exempel på detta är blodsanklagelsen. Detta påhitt hävdade ursprungligen att judar bortförde och mördade kristna barn för tillverkning av matzo (osyrat bröd) till den judiska påskhögtiden. Första gången blodsanklagelsen uppstod var år 1144 i den brittiska staden Norwich. Sedan dess har den upprepats på olika europeiska platser.”
”Vidare introducerade kristna personer blodsanklagelsen till den islamiska världen. År 1840 hävdade den franska konsulen i Damaskus och några munkar felaktigt att en kristen präst i staden, Fader Thomas, hade mördats av judar som använt hans blod. Blodsanklagelsen främjades också av nazisterna. Deras antisemitiska publikation Der Sturmer utgav ett specialnummer år 1934. På framsidan syntes en illustration av en tysk pojke som låg på ett bord omgiven av judar med långa skägg och lockar vid tinningarna. De sög ut blodet ur hans kropp med hjälp av långa rör.”
”Den arabiska användningen av blodsanklagelsen manifesteras delvis av återvinnandet av Damaskusfallet. Till exempel skänkte Mustafa Tlas, som var den syrianska försvarsministern från 1972 till 2004, trovärdighet till blodsanklagelsen genom att skriva sin doktorsavhandling om den, som om den var ett historiskt faktum istället för ett antisemitiskt påhitt.”
”En del tecknade serier använder blodsanklagelsen som motiv. År 1990 avbildades två fula, sionistiska soldater som högg ett (förmodligen arabiskt) barn till döds i den bahrainiska tidningen Al-Bayan. I serien utropar fru Shamir, den dåvarande israeliska premiärministern Yitzhak Shamirs hustru, ”synd att ni slösar bort barnets blod. Jag behöver det för att baka matzo”.”
”Dessutom främjas även nya versioner. År 1992 avbildade den egyptiska tidningen Al-Ittihad en jude som tömmer blodet ur det amerikanska folket med ett sugrör. År 1994 visade den jordanska dagstidningen Al-Dustur en ful jude som erbjuder en flaska med blod från palestinska barn till en dam (som personifierar sionistisk fanatism), och förklarar att det är en present till mors dag till ”den käraste mamman i världen”. Samma år avbildade den kuwaitiska tidningen Sawt al Quweit en judisk kannibal efter att han konsumerat arabers kroppar, vars benrester ligger kvar på bordet. Det är viktigt att notera att även när sådana arabiska tidningar är privatägda befinner de sig under en statlig kontroll som censurerar innehållet.”
