NAZISM. Historien om Sverigedemokraterna börjar inte vid partiets bildande i Stockholm 1988. Utan 50 år tidigare i Berlin skriver Aftonbladets politiske sekreterare och socialdemokraten Anders Lindberg. Om det är sant har jag ingen aning om och jag tänker inte länka till galningen, men ni ser själva, han kopplar dagens SD som bildades 1988 och Jimmie Åkesson är född 1979, till någon snubbe från 1935. Då var troligen halva Sveriges befolkning och oerhört många socialdemokrater nazi-sympatisörer och vi vet att Stefan Löfvens morfar var övertygad nazist.
Herr Lindberg har tidigare arbetat på socialdemokraternas partistyrelse och på Utrikesdepartementet som politisk sakkunnig till utrikesminister Laila Freivalds (S) och på Socialdemokratiska riksdagsgruppen, så han borde känna till att Sverigedemokraternas nazistiska historia är som en ljummen sommarvind jämfört med socialdemokraternas och Aftonbladet.
Men det talar naturligtvis inte Lindberg om, han jobbar ju på fejk- och hatmedia, men jag är i varje fall villig att erkänna att Anders Lindberg är bättre komiker än Henrik Schyffert och jämbördig med Henrik Arnstad.
Vi kanske ska påminna Lindberg om att Aftonbladet stödde Hitler så länge det gick bra för nazisterna så hans egna rötter är rejält bruna.
Den 22 juni 1941 skrev Aftonbladet ”Det av västmakterna inringade Tyskland har sprängt sina bojor och går nu med fri och ökad styrka till sin europeiska, sin världshistoriska mission att krossa den röda regimen som utgjort ett ständigt hot mot själva frihetens princip.
Hitler och Stalin hade slutit en fredsöverenskommelse “Molotov-Ribbentrop pakten”, så ryssarna var helt oförberedda. Hitlers anfallskrig mot Sovjet ”operation Barbarossa” startade kl 03:15 den 22 juni 1941 med att över 3 miljoner tungt bepansrade soldater bröt igenom gränsen och påbörjade ett flerårigt utrotningskrig, mot dom ryska “undermänniskorna”. Detta var alltså “Europas frihetskrig” enligt Aftonbladet.
Längre ner i artikeln fortsätter Aftonbladet: “Nu har Tyskland tvingats att först göra rent hus på den servilt styrda kontinenten…”
Ovan en ledare som publicerades av Aftonbladet samma dag som Hitler inledde kriget mot Sovjet – den 22 juni 1941.
Nåväl, det är en baggis. Vem har inte hört talas om Judepass som Nazi-Tyskland införde i varje tysk judes pass, det är inte allmänt känt att det var en svensk idé.
Ett rött J. En svensk socialdemokratisk idé.
1938 framförde Sverige genom statssekreterare Tage Erlander (S) och Schweiz, oberoende av varandra, ett önskemål om att de tyska judarna skulle få särskilda pass. Detta ledde till att den tyska regeringen införde de så kallade ”J-passen”.
Den 5 oktober 1938 blev alla judiska pass ogiltiga och skulle lämnas in till polisen inom två veckor. Judarna fick därefter ansöka om nya pass. Passen stämplades med ett rött ”J” på första sidan.
Anledningen till det svenska kravet var att alltför många judar lyckades ta sig in i Sverige eftersom deras namn inte avslöjade dem. Så Tage Erlander, som då var statssekreterare åt socialminister Gustav Möller (S) som också var chef för hemliga polisen åkte på regerings uppdrag till Tyskland för att försöka stoppa judeexporten till Sverige.
Tage Erlander (S) medverkade alltså till att Tyskland införde det stora J som stämplades in i varje tysk judes pass och detta bara en av socialdemokraternas åtgärder mot underlägsna människotyper.
1942 inleddes en registrering av ”tattare” på initiativ från socialminister Gustav Möller och statssekreterare Tage Erlander. Anledningen var att genom detta kunna sätta in sociala åtgärder, det vill säga att sterilisera ”mindervärdiga” människor.
S har aldrig på allvar tvättat sin bruna nedskitna byk och borde tänka sig för innan de beskyller andra för att ha skit under naglarna.
Nåväl, vi kan ta lite till, men glöm inte att det finns mycket, mycket mer…
Vi börjar när det förra seklet var ungt. I början av 1900-talet sade den kände socialdemokraten Fabian Månsson: ”Genom hvarje svensk sinnad mans ådror går en skälfning af raseri och man får en obetvinglig lust att tvätta sina händer i utländska skojares blod.” Tidningen Arbetet beskrev ”galizierna” som ”boskap, representerande det lägsta stadiet av varan – arbetskraft.” Galizier och andra slaviska folk fanns långt ner på utvecklingstrappan.
Sedan kan vi hoppa till riksdagsledamot, handelsminister, statssekreterare, statsminister och socialdemokraten Richard Sandler som tillsammans med andra slog fast att rashygien är en viktig del i den socialdemokratiska drömmen om folkhemmet och att ”Värdet av vårt lands befolkning är av sällsynt, oblandad ras kan knappast överskattas. Det är därför av betydelse att kontrollera invandring av folkslag, som ej till båtnad för oss låta sig sammanblandas med vår befolkning”
Till de mindre värda raserna räknades bl a judar, svarta och zigenare. ”Det säger sig självt att färgade raser under inga förhållanden – framför allt inte negrer – inte ens som tillfälliga besökare, utom i rena undantagsfall, bör äga tillträde till riket.”
Arthur Engberg var socialdemokratisk riksdagsman, ledamot av partistyrelsen, chefredaktör för tidningarna Arbetet m.m. Engberg var en av de främsta förespråkarna för inrättandet av det Rasbiologiska institutet. 1921 skrev Arthur Engberg en ledare i Arbetet (S) där han beskyllde judarna för att vara ”parasiter som underminerar och förbränner alla övriga raser, i sin erövring av världen har judendomen följt en målmedveten raspolitik” och ” det ligger i judendomens hela kynne att förbränna den germanska rasen.”
Samma år sade Engberg i Andra Kammaren ”Vi hava ju lyckan att äga en ras som ännu är ganska oförstörd, en ras som är bärare av mycket höga och mycket goda egenskaper. Men det underliga är ju att, medan vi är ytterst angelägna om att ha stamtavlor över våra hundar och hästar, så äro vi inte alls angelägna att se till huru vi skola bevara och skydda vår egna, svenska folkstock. ”
En annan fin herre var Ragnar Eriksson som var med och bildade den fascistiska Förbundet Det Nya Sverige enligt Mussolinos modell. Eriksson bytte senare namn till Edenman och blev minister i Tage Erlanders socialdemokratiska regering och sade”… det gör ingenting om man varit nazist i Uppsala bara man blir socialdemokrat när man kommer till Stockholm och får utsikt att placera sig bland innehavarna av makt, ära och härlighet…”
Minns ni Allan Vougt som var en socialdemokratins ledande politiker och tidningsmän. Försvarsminister, gruppordförande för (s), medlem av utrikesnämnden samt chefredaktör för Arbetet. 1925 publicerade Vougt en broschyr med titeln ”Rasbiologi och socialism”, där han hävdade att ”rasbiologin går att förena med socialism och inte bara bekräftar en konservativ världsbild.”
En viss Ragnar Linnér var medlem i Socialistiska Partiet och i Sveriges Nationella Förbund SNF och stred som frivillig i Waffen SS. Linnér gjorde senare karriär inom fackföreningsrörelsen. 1958 grundade han Sveriges socionomers riksförbund vars ordförande han var under åren 1958-1961. 1965 rekryterades han av socialdemokraten Hjalmar Mehr som kanslichef på barnavårdsnämnden i Stockholms stadshus
Tage Erlander var med och beordrade inventering av zigenare och tattare!
”Enligt vad som från norsk sida erfarits har i Norge cirkulerat ryktet, att norska flyktingar i Sverige åtnjuta fritt uppehälle och dessutom erhålla 250 kronor i månaden i fickpengar, allt utan att behöva prestera något som helst arbete.
Det torde icke vara något som helst tvivel om, att detta och liknande rykten i hög grad bidragit till att ett relativt stort antal mindervärdiga element sökt sig till Sverige. Dylika förespeglingar locka givetvis framför allt arbetsovilliga, arbetsodugliga och i övrigt mer eller mindre asociala stundom även kriminella element.
Norska flyktingkontoret torde också ha haft uppmärksamheten riktad på saken och på sistone gjort vad de kunnat för att avliva detta och liknande rykten. Av de ofta i såväl fysiskt som psykiskt men framför allt i moraliskt hänseende mindervärdiga individer som måste hänvisas till Vägershult, torde trots alla försäkringar om motsatsen endast ett mindre antal vara i verklig mening politiska flyktingar. De äro närmast att betrakta som politiskt okunniga om också icke indifferenta, asociala. Moraliskt och ofta fysiskt, stundom även psykiskt mer eller mindre defekta människor.”
Ovanstående är skrivet av Socialdemokratiske socialminister Gustav Möller som var högste politiske ansvarig för de ”koncentrationsläger” som fanns i Sverige. Tjänstemannaansvaret hade en inte helt obekant Tage Erlander. Tage gjorde dock allt för att tona ned sin ”insatser” i sina memoarer. När krigslyckan vände för tyskarna byttes normännen ut mot andra fångar.
En av de mest namnkunniga socialdemokraterna med brunt förflutet är den gamle toppdiplomaten och f.d. ambassadören Sverker Åström. Han gick direkt till UD 1939 efter studenten. I sina memoaren ”Ögonblick” har han dock glömt att han varit medlem i en nazistisk organisation och sa att jag har inga minnen av några eventuella kontakter med Sveriges Nationella Förbund och kan inte svara på några frågor om det. Sverker Åström verkar inte ha brutit helt med de främlingsfientliga” I DN 1990 tyckte Åström ”att Sverige borde akta sig för att ta emot flyktingar från kulturer med så väsensfrämmande seder och bruk att de skulle ha svårt att anpassa sig i ett nordeuropeiskt land”
Per Albin Hansson, socialdemokraternas socialdemokrat slog redan 1921 fast i sitt första folkhemstal fast ”Sverige åt svenskarna”
Hela det politiska etablissemanget tiger om det som utspelades i Sverige då skaror av fascister och nazister ”roddare” rodde över de ”grumliga vattnen” och anslöt sig till ”rumsrena” partier. Otaliga ”roddare” gjorde karriär inom fackföreningsrörelsen, utbildningsväsendet, rättsväsendet, näringslivet, försvaret. m.m. Beror Mona Sahlins och andra socialdemokraters hätskhet mot Sverigedemokraterna på dåligt samvete för att det egna partiets nazistiska och rasistiska förflutna ska komma fram?
Alva Myrdal, svensk diplomat och toppsocialdemokrat bedrev ”förädling av folkmaterialet” med tvångssteriliseringar. Makthavarna (S) trodde allmänt att just ”undermåliga ynglade av sig” mer än ”vanligt folk.” Den raspolitik socialdemokraterna bedrivit får Sverigedemokraterna att framstå som antirasister!
Tage Erlander 1965: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
Så här kan man hålla på, det finns hur många exempel som helst på att Sveriges före detta ledande parti i alla tider inte varit eller är ett dugg bättre än de Sverigedemokrater de idag kallar rasister.
Inte alls långt bort i tiden, 1989 införde regeringen Carlsson (S) ett totalstopp mot invandring. I det s.k. Luciabeslutet konstaterades att Sverige var ”FULLT” Redan då tillhörde en numera inte helt okänd socialdemokrat som heter Mona Sahlin partiets toppskikt och var tänkt att bli Carlsson efterträdare om inte en chokladbit kommit i vägen. Nåväl, totalstoppet mot invandring hävdes 1991 av en borgerlig regering.
1995 skrev den dåvarande socialdemokratiska regeringen så här ”de senaste årens invandring har i betydande grad åter blivit en invandring från Europa. Dessa invandrare har ett humankapital och ett etniskt kapital som ligger närmare svensk arbetsmarknad än den utomeuropeiska invandringen…
Detta var en mycket, mycket kort version av socialdemokraternas rasistiska och nazistiska förflutna och det är väl inte så mycket att säga om mer än att dagens socialdemokrater borde vara mycket, mycket försiktiga när de anklagar Sverigedemokraterna för att ha ett mörkt förflutet.
Ra(S)ister & Nazi(S)ter
Nedanstående är en repris från september 2010 som påminnelse till alla dem som påstår att Sverigedemokraterna har sina rötter i nazismen och i främlingsfientligheten. Det är bara att hålla med – ränderna går aldrig ur…
Sedan det blev klart att Sverigedemokraterna kommer att ta plats i Sveriges Riksdag fylls våra media om deras hemska förflutna så det tänkte jag inte ägna mig åt. De gamla borgarnas nazisympatier är också kända, kommunisterna i vänsterpartiet har ett förflutet värre än nazisterna. Miljöpartiet har ingen historia så dem hoppar vi över.
Jag tar en liten sammanfattning av socialdemokraternas ”stolta” förflutna, det parti som en gång hade Hitler som idol och var föregångare inom rasbiologi som nazisterna lärde sig mycket av.
Vi börjar när det förra seklet var ungt. I början av 1900-talet sade den kände socialdemokraten Fabian Månsson: ”Genom hvarje svensk sinnad mans ådror går en skälfning af raseri och man får en obetvinglig lust att tvätta sina händer i utländska skojares blod.” Tidningen Arbetet beskrev ”galizierna” som ”boskap, representerande det lägsta stadiet av varan – arbetskraft.” Galizier och andra slaviska folk fanns långt ner på utvecklingstrappan.
Sedan kan vi hoppa till riksdagsledamot, handelsminister, statssekreterare, statsminister och socialdemokraten Richard Sandler som tillsammans med andra slog fast att rashygien är en viktig del i den socialdemokratiska drömmen om folkhemmet och att ”Värdet av vårt lands befolkning är av sällsynt, oblandad ras kan knappast överskattas. Det är därför av betydelse att kontrollera invandring av folkslag, som ej till båtnad för oss låta sig sammanblandas med vår befolkning”
Till de mindre värda raserna räknades bl a judar, svarta och zigenare. ”Det säger sig självt att färgade raser under inga förhållanden – framför allt inte negrer – inte ens som tillfälliga besökare, utom i rena undantagsfall, bör äga tillträde till riket.”
Arthur Engberg var socialdemokratisk riksdagsman, ledamot av partistyrelsen, chefredaktör för tidningarna Arbetet m.m. Engberg var en av de främsta förespråkarna för inrättandet av det Rasbiologiska institutet. 1921 skrev Arthur Engberg en ledare i Arbetet (S) där han beskyllde judarna för att vara ”parasiter som underminerar och förbränner alla övriga raser, i sin erövring av världen har judendomen följt en målmedveten raspolitik” och ” det ligger i judendomens hela kynne att förbränna den germanska rasen.”
Samma år sade Engberg i Andra Kammaren ”Vi hava ju lyckan att äga en ras som ännu är ganska oförstörd, en ras som är bärare av mycket höga och mycket goda egenskaper. Men det underliga är ju att, medan vi är ytterst angelägna om att ha stamtavlor över våra hundar och hästar, så äro vi inte alls angelägna att se till huru vi skola bevara och skydda vår egna, svenska folkstock. ”
En annan fin herre var Ragnar Eriksson som var med och bildade den fascistiska Förbundet Det Nya Sverige enligt Mussolinos modell. Eriksson bytte senare namn till Edenman och blev minister i Tage Erlanders socialdemokratiska regering och sade”… det gör ingenting om man varit nazist i Uppsala bara man blir socialdemokrat när man kommer till Stockholm och får utsikt att placera sig bland innehavarna av makt, ära och härlighet…”
Minns ni Allan Vougt som var en socialdemokratins ledande politiker och tidningsmän. Försvarsminister, gruppordförande för (s), medlem av utrikesnämnden samt chefredaktör för Arbetet. 1925 publicerade Vougt en broschyr med titeln ”Rasbiologi och socialism”, där han hävdade att ”rasbiologin går att förena med socialism och inte bara bekräftar en konservativ världsbild.”
En viss Ragnar Linnér var medlem i Socialistiska Partiet och i Sveriges Nationella Förbund SNF och stred som frivillig i Waffen SS. Linnér gjorde senare karriär inom fackföreningsrörelsen. 1958 grundade han Sveriges socionomers riksförbund vars ordförande han var under åren 1958-1961. 1965 rekryterades han av socialdemokraten Hjalmar Mehr som kanslichef på barnavårdsnämnden i Stockholms stadshus
Tage Erlander var med och beordrade inventering av zigenare och tattare!
”Enligt vad som från norsk sida erfarits har i Norge cirkulerat ryktet, att norska flyktingar i Sverige åtnjuta fritt uppehälle och dessutom erhålla 250 kronor i månaden i fickpengar, allt utan att behöva prestera något som helst arbete.
Det torde icke vara något som helst tvivel om, att detta och liknande rykten i hög grad bidragit till att ett relativt stort antal mindervärdiga element sökt sig till Sverige. Dylika förespeglingar locka givetvis framför allt arbetsovilliga, arbetsodugliga och i övrigt mer eller mindre asociala stundom även kriminella element.
Norska flyktingkontoret torde också ha haft uppmärksamheten riktad på saken och på sistone gjort vad de kunnat för att avliva detta och liknande rykten. Av de ofta i såväl fysiskt som psykiskt men framför allt i moraliskt hänseende mindervärdiga individer som måste hänvisas till Vägershult, torde trots alla försäkringar om motsatsen endast ett mindre antal vara i verklig mening politiska flyktingar. De äro närmast att betrakta som politiskt okunniga om också icke indifferenta, asociala. Moraliskt och ofta fysiskt, stundom även psykiskt mer eller mindre defekta människor.”
Ovanstående är skrivet av Socialdemokratiske socialminister Gustav Möller som var högste politiske ansvarig för de ”koncentrationsläger” som fanns i Sverige. Tjänstemannaansvaret hade en inte helt obekant Tage Erlander. Tage gjorde dock allt för att tona ned sin ”insatser” i sina memoarer. När krigslyckan vände för tyskarna byttes normännen ut mot andra fångar.
En av de mest namnkunniga socialdemokraterna med brunt förflutet är den gamle toppdiplomaten och f.d. ambassadören Sverker Åström. Han gick direkt till UD 1939 efter studenten. I sina memoaren ”Ögonblick” har han dock glömt att han varit medlem i en nazistisk organisation och sa att jag har inga minnen av några eventuella kontakter med Sveriges Nationella Förbund och kan inte svara på några frågor om det. Sverker Åström verkar inte ha brutit helt med de främlingsfientliga” I DN 1990 tyckte Åström ”att Sverige borde akta sig för att ta emot flyktingar från kulturer med så väsensfrämmande seder och bruk att de skulle ha svårt att anpassa sig i ett nordeuropeiskt land”
Per Albin Hansson, socialdemokraternas socialdemokrat slog redan 1921 fast i sitt första folkhemstal fast ”Sverige åt svenskarna”
Hela det politiska etablissemanget tiger om det som utspelades i Sverige då skaror av fascister och nazister ”roddare” rodde över de ”grumliga vattnen” och anslöt sig till ”rumsrena” partier. Otaliga ”roddare” gjorde karriär inom fackföreningsrörelsen, utbildningsväsendet, rättsväsendet, näringslivet, försvaret. m.m. Beror Mona Sahlins och andra socialdemokraters hätskhet mot Sverigedemokraterna på dåligt samvete för att det egna partiets nazistiska och rasistiska förflutna ska komma fram?
Alva Myrdal, svensk diplomat och toppsocialdemokrat bedrev ”förädling av folkmaterialet” med tvångssteriliseringar. Makthavarna (S) trodde allmänt att just ”undermåliga ynglade av sig” mer än ”vanligt folk.” Den raspolitik socialdemokraterna bedrivit får Sverigedemokraterna att framstå som antirasister!
Tage Erlander 1965: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
Så här kan man hålla på, det finns hur många exempel som helst på att Sveriges före detta ledande parti i alla tider inte varit eller är ett dugg bättre än de Sverigedemokrater de idag kallar rasister.
Inte alls långt bort i tiden, 1989 införde regeringen Carlsson (S) ett totalstopp mot invandring. I det s.k. Luciabeslutet konstaterades att Sverige var ”FULLT” Redan då tillhörde en numera inte helt okänd socialdemokrat som heter Mona Sahlin partiets toppskikt och var tänkt att bli Carlsson efterträdare om inte en chokladbit kommit i vägen. Nåväl, totalstoppet mot invandring hävdes 1991 av en borgerlig regering.
1995 skrev den dåvarande socialdemokratiska regeringen så här ”de senaste årens invandring har i betydande grad åter blivit en invandring från Europa. Dessa invandrare har ett humankapital och ett etniskt kapital som ligger närmare svensk arbetsmarknad än den utomeuropeiska invandringen…
Detta var en mycket, mycket kort version av socialdemokraternas rasistiska och nazistiska förflutna och det är väl inte så mycket att säga om mer än att dagens socialdemokrater borde vara mycket, mycket försiktiga när de anklagar Sverigedemokraterna för att ha ett mörkt förflutet.
