INVANDRING. Påhejade av aktivister från diverse vänsterrörelser anser sig de afghanska männen på Medborgarplatsen ha rätt att ställa krav på ett folk och ett land som tagit emot dem, skriver Ann Heberlein, lektor i etik och kandidat för M i riksdagsvalet i Expressen.
Demonstrationen på Medborgarplatsen är nu inne på sin tredje vecka. En större grupp afghanska män, anförda av en ung afghansk kvinna som invandrade till Sverige tillsammans med sina föräldrar 2015, kräver ”allmän amnesti för alla afghanska ensamkommande barn ”.
Ivrigt påhejade av aktivister från diverse vänsterrörelser anser de sig ha rätt att ställa krav på ett folk och ett land som tagit emot dem, gett dem mat och husrum, utbildning och pengar medan deras ansökan om asyl i Sverige utreds.
Enligt uppgift planerar de ”strejkande” att ockupera platsen tills de får klara besked av Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik. Det är bara det att de redan har fått besked. Många av männen på Medborgarplatsen har redan fått avslag på sin asylansökan. Det innebär att de, enligt svensk lag, ska lämna landet.
Lagen måste gälla. Svenska myndigheter måste tillämpa och följa svensk lagstiftning. Om den som fått avslag på sin ansökan inte lämnar landet av fri vilja måste våra myndigheter se till att deras egna beslut verkställs genom tvångsutvisning.
Häromdagen stoppades en planerad tvångsutvisning av den nittonårige afghanen Qasim Amini. Migrationsverket uppger till DN att utvisningen avvärjdes eftersom Amini planerar att påbörja gymnasiestudier. Att studera på gymnasiet är inte, jag upprepar inte, ett rimligt skäl för varken tillfälligt uppehållstillstånd, permanent uppehållstillstånd eller asyl.
Gymnasiestudier leder inte till flyktingstatus – resonemanget är befängt. Jag förstår att Qasim Amini och de strejkande männen på Medborgarplatsen hellre vill leva i Sverige än i Afghanistan. Sverige är, i jämförelse med majoriteten av världens länder, ett utmärkt land att leva i. Det innebär naturligtvis inte att alla människor från alla länder som ger sina medborgare sämre förutsättningar än Sverige har rätt att leva här.
Sverige ska självklart ta emot och skydda människor som flyr från våld och förtryck, som enligt FN:s flyktingkonvention är flyktingar.
Men Sverige varken kan eller bör ta emot ekonomiska migranter. Det är inte moraliskt försvarbart. Först och främst tar man hand om sina egna medborgare – sedan tar man hand om resten av världen. Sverige befinner sig i ett läge där den enorma invandringen frestar på alla våra system. Vården dignar, polisen krisar, skolan saknar lokaler och lärare, socionomer larmar. Det saknas bostäder, utbildningsplatser, handläggare.
Sverige må vara ett geografiskt stort land – men vår infrastruktur mäktar inte med den börda som de ekonomiska migranterna lagt på oss.
Diskussionen om demonstrationen på Medborgarplatsen är en av flera som blottlägger två allvarliga brister hos debattörer och makthavare: en bristande kunskap om skillnaden mellan mänskliga respektive medborgerliga rättigheter, samt en ovilja att fatta vuxna, ansvariga beslut.
Som medborgare har vi ett antal skyldigheter – att respektera svensk lag, att bidra efter bästa förmåga, att solidariskt försvara vårt land vid behov. Vi har också rättigheter, till säkerhet och trygghet, till stöd, vård och omsorg vid behov, det vill säga tillträde till det sociala välfärdssystemet.
Den som inte är medborgare bör inte ha samma rättigheter. Han eller hon har rättigheter i egenskap av att vara människa – men de mänskliga rättigheterna är mindre omfattande än de medborgerliga.
När medborgares och icke-medborgares intressen står i konflikt med varandra bör medborgarnas intressen ges företräde.
Ja, det är en obekväm hållning – men vuxna människor måste klara av att göra människor både arga och besvikna.
Vi behöver vuxna beslut och en vuxen politik som prioriterar svenska medborgare. Det är inte illvilja att välja svenska medborgares behov framför icke-medborgares. Det är att ta ansvar.
Det är dags att vi höjer rösten nu, talar ur skägget och är tydliga.
Vi som inte sympatiserar med varken extremhögern eller extremvänstern, utan bara vill att svensk lag ska gälla och att Sverige i första hand tar ansvar för sina egna medborgare.
Ann Heberlein
lektor i etik, kandidat till riksdagsvalet för M
-Pettersson tackar för de orden och håller helt med om att gymnasiestudier inte gäller som asylskäl, det ska eller inte löna sig att ljuga om ålder (80 procent av de ålderstestade) eller ursprung, fler än hälften av männen kommer inte från Afghanistan utan från Iran, där de har familjer. Tvärtom borde lögner om ålder, identitet, ursprung och bakgrund resultera i en biljett hem direkt.
Vi ska hjälpa till efter bästa förmåga men det ska inte gå ut över vårt eget land och vår egen befolkning. ”Barnen” ska hem.
