VALET 2018. Samhället ser helt annorlunda ut idag än för 50-60 år sedan. Då under de så kallade rekordåren på 1950 och 1960-talen betalade vi samma eller lägre skatt än i jämförbara länder, mindre än hälften av idag.
─ Då fanns det skolor i varje by, poliser överallt, vårdköer var inte uppfunna, det byggdes hus och vägar överallt. Intressant är att se en kurva över skattetrycket från 1960-talet och framåt. När Palme började höja skatterna mer än omvärlden kom problemen ett efter ett, det blev inflation, devalveringar, prisstopp, lönestopp det ena efter det andra som i sin tur bäddade för krisen i början på 1990-talet.
─ Före Palme fanns en stark optimism och framtidstro inom rörelsen. Under Palme drevs skatterna upp till världens högsta och problemen kom som ett brev på posten. Detaljstyrning blev viktigare än tillväxt och utveckling. Före Palme var S en unik vänsterrörelse i världen, ett optimistiskt framtidparti. Idag är man en pessimistisk bakåtsträvande kraft.
Förfallet fortsätter, när Mona Sahlin (S) som nybliven partiledare fick frågor på vad som var viktigt för framtiden blev hennes första svar ”likställ äktenskapen helt oavsett kön”, Carin Jämtin (S) tycker könsneutrala toaletter är viktigt, inget fel på det men knappast visioner för en framåtsträvande rörelse och dagens statsminister Stefan Löfven (S) skyller våldtäktsepidemin arbetsmarknadslagarna.
Vart tog framtidsoptimisten vägen? Var tog symbolen för socialdemokratin vägen? ─ En knegare som kämpar, gör rätt för sig och är stolt har ersatts med en bidragstagare av oidentifierad ursprung som kräver sina rättigheter utan en tanke på vare sig skyldigheter eller att försöka bidra med något till samhället själv.
På 1950 och 1960-talen hade vi en exempellös tillväxt och stora behov av arbetskraftimport. Svenska företag värvade folk utomlands och invandringen var i princip fri, jobb fanns men det pratades om att det var gästarbetare som så småningom skulle återvända hem. Det var ett fint ord, en gäst kom, arbetade och åkte sedan hem. Några stannade kvar men de assimilerades och blev så småningom svenskar.
Nu påstås det också att vi behöver arbetskraft, men det är inte längre företagen som importerar och anställer utan politiker och journalister och vi har vänt på tankekedjan, de nya svenskarnas behov först sedan efter många år kanske några av dem vill vara med och bidra till samhället.
Vi och S kanske skulle gå tillbaks till rekordåren och se vad som fanns då och titta på vad som finns idag, behövs verkligen allt skattefinansierat i dagens samhälle och vad är det som kostar så fruktansvärt mycket pengar?
Varför har vi trots mycket högre skatter inte råd med skolor i varje by, poliser överallt, vård utan köer, att bygga hus och vägar överallt?
Tror ni att socialdemokraterna eller något annat parti i sjuklövern är svaret på Sveriges problem ska ni naturligtvis rösta på det partiet…
Per Albin byggde folkhemmet på den tiden Socialdemokraterna var som Sverigedemokraterna idag. Ingvar Kamprad möblerade det och Petterssons artighet förbjuder mig att säga vilka som raserar det…